foakeanismo

frase defeito

música: lucia's glowstick

baixar


voz de ikram lucia basi
texto de karin boye


Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.


ENGLISH

música: desperta

Voz de frau Mari Von Zuben, piano de signor Giancarlo Staffetti







quais olhos
me cercam como um papel de parede
estampado de hibiscos
me embrulham, rasgados, rabiscos
pintam a minha casa;

enlaço um acaso na nuca
atraso um pouco, chego quase agora,
- tua boca é uma flor -
na nuca a unha o dente na carne crua: logo de manhã!

Desperta!

Acorda! a lua tua vida muda minha sua
Rasga os meus olhos também!
Me sangra o rosto com a tua boca!
finge que o lábio que eu tenho é o mesmo lábio que tu tem;

Desperta!

hoje de manhã eu tive que lavar duas taças de vinho
ontem de manhã eu tive que tomar um gole d'água
aí antes de ontem eu lavei duas taças de vinho:
uma de branco outra de tinto
hoje de manhã eu lavei duas taças de tinto.

Julgamento Impiedoso na Igreja de Machina

Não funfa mais!
Não funfa mái porra ninhuma!

cabe tudo debaixo desse manto estrelado
todos nós cá abrigados estamos
todos nós dois.

anton webern

quando eu era criança bem criança
e ouvia o trem passando
ecoando o silêncio da madrugada
ressoando no nada o trilho metal contra metal
eu pensava que era deus tocando flauta

agora nesse mato seco
esplanada
eu vejo cada estrela
o céu nunca nubla
cada estrela tem um som
e eu penso: Anton Webern

bicicletas

as bicicletas nas paredes as bicicletas na calçada as bicicletas debaixo da bunda deles

as bicicletas

as bicicletas voam